Det är lätt att tro att alla är super lyckliga, perfekta och nykära när man kollar facebook. Vi skulle bada igår. Innan vi kom iväg var det som en pjäs av Norén. Surande, smällande dörrar.. Jag önskar att jag hade kunnat säga att det gällde bara de små, men Johnny och jag var nog minst lika goda kålsupare. Det här med barn är både en riktig glädje men också någonting som kräver stort engagemang vilket gör att Johnny och jag i perioder inte har tålamod och ork med varandra. Vi är i alla fall bra på att be om ursäkt och visa barnen att vi är vänner igen. Jag tror att det är viktigt att alla känslor får finnas även om man inte får gå runt och sura för länge. Grundregeln är att inga i familjen ska somna som ovänner. Sedan får man nog försöka minnas att facebook ger ögonblicksbilder. Jag vet att Johnny och jag en gång pratade om ett par som gav varandra kärleksförklaringar via facebook. Jag tyckte att det var gulligt, Johnny undrade på sitt lite karska vis om de inte pratade med varandra i vardagen. Två veckor senare kom beskedet, de skulle skiljas.

Kommentera

Publiceras ej