Länge sedan jag skrev nu… Mycket på jobbet och ingen fungerande dator hemma. Dagarna rusar på så oändligt fort och jag saknar tid för att reflektera. Julen kommer närmre och närmre. Tyvärr blir det varken Värmland eller Skåne i år. Johnny har äntligen fått nytt jobb men eftersom han är så nyanställd är det svårt för honom att få semester runt jul. Förståeligt men trist.
Vi har också bestämt oss för att inte ha någon glöggbjudning i år. Det har varit mysiga träffar men jag känner att det är för många som jag träffar bara när vi bjuder. Däremellan är det ganska tyst. Jag har i stället valt att ta de pengarna och boka en överraskning för min man som är så vansinnigt nyfiken så han håller på att gå i bitar. Mycket roligt!
Idag är en sådan där grå november dag när jag bara vill ligga i sängen och lyssna på poddar och läsa. Jag har precis upptäckt p3 serie. Oj, vad mycket bra det fanns där! Dessutom vill jag läsa klart Vivecca Stens Iskalla ögonblick. Det är tio korta berättelser om Nora och Tomas i Sandhamn. Jag är ganska stressad just nu och då passar de här korta kapitlen mig.

Allt fler säger att de inte kan komma när jag firar min födelsedag. Det känns lite bittert. När vi gifte oss hade vi 100 gäster. Var är de nu? Alla dem som kommit när vi bjudit men inte bjuder tillbaka... är det så här det ska vara nu? Tycker att alla andra verkar ha sociala liv, trots jobb o barn. Mina helger går ut på att vara chaufför och titta på tv. Deppigt jag vet... imorgon känns det bättre men ikväll tillåter jag mig att vara lite ledsen.

Sen finns det en eller två som aöltid ställer upp. Vi ses sällan men de gör mig oändligt tacksam.

Solen skiner och livet känns lättare. Vi firade Alla hjärtansdag redan i måndags då sonen tränar på tisdagar. Jag var lite inställd på att jag inte skulle få blommor denna gång. Ordnade därför blommor och choklad till Johnny som jag också får vara med och njuta av. I´m a genious!

Moas pojkvän har definitivt koll på läget. Han köpte en biocheck och ett halsband som han gav till Moa. Verkligen presenter som passar henne. Kanske tänker han som jag och hoppas få följa med på bion?

Jag har börjat läsa En sång för Issy Broady. Fantastisk och garanterad gråtvarning!