Kom äntligen in i lite läsflyt igår. Jag läste Törnrosens nyckel av Tone Almhjell. Jag är absolut inte klar men kunde faktiskt ibland riktig komma in i berättelsen trots en massa ljud runt mig. Boken handlar om Lin som flyttat till en ny ort på grund av mammans jobb. Hon har svårt att finna sig till rätta i sitt nya hem. Till råga på allt dog hennes älskade Rufus, en sork som hon brukade ha i fickan. Lin saknar också Niklas. De brukade utforska trakterna kring sitt tidigare hem Sommarkullen. En dag när allt känns som tristast kommer hon till landet Sylveros av en slump. Det är där alla älskade husdjur till barn hamnar när de dör. Lin återförenas med sin Rufus som nu kan prata. En fara hotar landet. Lin får nu i uppdrag att hitta den sista ättlingen av Vinterfyrst. Annars utplånas Sylveros och Lin kan aldrig åka hem igen. Ja ni hör ju! Det är upplagt för att bli en riktigt bra historia. Boken är egentligen tänkt för åldern 9-12 år men jag gillar den!
Jag har ju glömt att berätta äventyret bakom bilaffären. Jag letade länge och väl och hittade sedan en bil i Gävle som mamma körde från Värmland kl. 4 på morgonen för att granska. Efter att ha kollat på den trodde hon att den skulle passa oss och vi bestämde oss för att hon skulle komma till mig och att vi gemensamt skulle ta tåget från Stockholm nästa dag för att kolla på den.
Vi hade gjort upp med förskolepersonalen dagen innan att Filip skulle få komma redan 6.30 då tåget till Gävle gick tidigt. När vi kom för att lämna fanns ingen personal på plats. De kom runt 6.40. Färdtjänsten skulle komma kl. 6.50. Hjärtat var lite i halsgropen där en stund. Sedan kom nästa spännande fas. Skulle färdtjänsten komma i tid? Man kan logga in på en sida för att se hur det ser ut i ens beställning. 6.45 stod det fortfarande ”körningen är inte utlagd på bil”. Bilen kom i alla fall och vi närmade oss centralen. Jag kände mig ganska säker på att tåget skulle gå från en perrong nära entrén. Nej då, längst ner och längst bort skulle vi. Ner med en hiss och upp med en annan. Hissen upp stod still. Tur då att jag hade mamma med mig som kunde gå upp och trycka till hissdörren så hissen började fungera!
Konduktören var rejält trött och hur hon än vände och vred så fick hon inte rampen på plats. Till sist tog mamma och jag över och la resolut ut den själva.
Men bilen är fin och nu hemkörd till Stockholm med hjälp av världens bästa mamma!
Vi har väntat och längtat. Tittat på bilder och diskuterat. Men nu är vår ärta äntligen här!
Vår bättre begagnade bil! Den är liten men rullstolen får perfekt plats. Färgen är som namnet antyder, ärtgrön!
Nu hoppas vi att anpassningen (jag kör med handreglage) går snabbt och smidigt. Sen ska vi ut och åka :)
När vi inledde vårt billetande insåg vi också hur många fantastiska människor vi har runt oss. De har letat och tillochmed åkt runt i Sverige för att hitta någon bil som skulle kunna passa oss. Stort Tack för det!
bilar, drömmar, ekonomi, kompisar,