Här har verkligen hänt grejer. Jag har fått jobb i Stockholm och nu går flyttlasset dit. Lägenheten kommer naturligtvis bli mindre så nu ska saker säljas, slängas o ges bort. Jag känner mig rätt stressad då Js rygg gör att han inte kan hjälpa till så mycket. Dessutom är det onekligen en helt annan sak att flytta med barn. När ska man egentligen berätta? Jag vet att lille J inte kommer upskatta en flytt men jag tror verkligen att det kommer att bli bra för vår familj. Sen är det svårt att flytta från farmor o farfar som ställt upp mycket. Tur att vi får närmre till min mamma o syster! I går var en sån dag när jag undrade hur vi ska ro allt i land. Vi flydde därför fältet till min f.d. kursare Sissi med familj. Det var minsann balsam för själen med snack, flams o vin en hel kväll. Det blev inte sämre av att deras dotter lovade att hjälpa oss. Så idag är jag laddad igen!