Känns som om det här håller på att förvandlas till en riktig deppblogg. Bristen på sömn och pengar börjar ta ut sin rätt. Jag känner mig mest som någon som ska finnas där för alla andras behov och att jag sällan hinner med mina egna. SÅ är det så klart när man har barn och jag skulle inte för en sekund vilja vara utan dem. Jag ser fram emot en nytändning när våren kommer.
Helgen kommer att ägnas åt fotboll. Joel har tre träningar. Då Johnnys färdtjänstresor är slut så kommer jag följa med på alla tre. Jag ser fram emot det. Att titta på taggade 11-åringar som vet att de är nästa Zlatan är verkligen kul. Dessutom kan man ha en bra ljudbok i öronen. Mitt problem har varit att min mobil laddar ur alldeles för snabbt. Det är nu löst genom en lite för tidig födelsedagspresent från svärföräldrarna. Jag fick en powerbank. Mycket smidigt att ha med sig för att inte riskera att stå med urladdad mobil. Snart dags för en ny ljudbok nu. Snart klar med Kristina Olssons Sjuka själar. Mycket läskig historia som får sig flera tvistar. Jag har som sagt inte läst slutet än men normalt brukar jag ha en känsla för upplösningen. Det har jag inte denna gång. Den handlar om Lukas som för 10 år sedan blev bortrövad. Han kom tillbaka hem men har en omfattande minnesförlust och vet inte vad som hänt när han varit borta eller strax innan han försvann. De två kvinnor som försvann innan Lukas kom inte tillbaka. Vad hände med dem? Lukas har nu kommit tillbaka till Kristianstad för att försöka hitta svaren. Till sin hjälp har han Gunnar som är pappa till en av de försvunna kvinnorna.Med i berättelsen finns också David som är gammal barndomskompis med Lukas och en dagbok. Trådarna är många och stämningen byggs skickligt upp. Vem är sjuk? Vem sitter på sanningen? Och inte minst, vem kan man lita på?

Kommentera

Publiceras ej