Bodil Malmsten är död. Jag minns fortfarande när jag läste Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. Jag kände mig avundsjuk. Tänk att bara lasta in sina ägodelar i en skruttig bil och köra tills man kände att man kommit hem. Sedan ägna sitt liv åt att läsa, skriva och göra det man känner för. Jag minns att jag tänkte att det måste vara den ultimata friheten. Jag kan bli lite sugen på att någon gång i mitt liv få göra nåt liknande. Inte så länge då jag skulle sakna barnen men nån vecka eller månad...
Jag vet att det har kommit fler böcker men jag har lite glömt av dem. Nu blir det dags att läsa dem.
Kommentera