Precis just idag gick proppen ur och jag fick nog. Har slitit hårt med en grej på jobbet och precis allt har gått fel. Jag pratade med kloka kollegor och flexade ut. Känslan av otillräcklighet var galen. Tillbringade några timmar med en bok, ett glas vin och tid för eftertanke. Attså mycket av mitt mående ligger i prestation är ju galet. Men nu känns det lite bättre. Jag ligger här bredvid en varm o go Filip som skiter fullständigt i vad hans mamma presterat på jobbet. Så befriande. Man vill ju inte flamma upp som en tändsticka för att sen snabbt slockna!
Kommentera