Världen är galen.
Jag läser att två personer dödats på en skola i Trollhättan. En av dem är barn. Det skär i mitt hjärta. Att man inte ska kunna vara trygg i sin skola… Kanske får jag anledning att återkomma till detta.
Sedan har vi Magdalena Andersson, finansministern, som ska ha sagt att kostnaderna för flyktingarna som kommer till Sverige ska tjänas in genom besparingar inom socialförsäkringen, bl.a. assistansersättningen. Känns så snuskigt att man väljer att ställa två grupper mot varandra. Jag tänker att alla behöver bidra för en lyckad integration av de som kommer till Sverige. Inte att en redan hårt pressad grupp ska få det sämre för att en annan pressad grupp ska få det bra. Assistansen är inte en lyxreform. Det handlar om basala saker som att äta, klä sig och komma till arbete och skola, träffa vänner. Dessutom finns studier kring att assistans är billigare än att bevilja hemtjänst. Stora delar av assistansersättningen går till löner och arbetsgivaravgifter. Inte sällan får personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden en möjlighet att göra det genom att jobba som assistent.
I går satt jag trygg bland vänner och skrattade så där så magen nästan gjorde ont och tårarna rann. Idag ser jag flera anledningar att gråta men ingen är av glädje.

Kommentera

Publiceras ej