Jag tänker mer och mer på det där med tid och särskilt då de begrepp som Bodil Jönsson introducerade. Ställtid och reflektionstid. Mitt jobbschema ser ganska luftigt ut för ett otränat öga. Men mellan alla möten ska jag dokumentera en del saker, fixa saker vi kom överens om i mötet och sen är det dags för nästa möte. Jag har missat att faktiskt hinna ställa om in för min uppgift och att reflektera över vad nästa steg blir. Jag gjorde därför en missbedömning. Inget allvarligt men ändå något som tog hårt på mig då jag gick ifrån mitt eget ideologiska ställningstagande och fick en person att känna mindre förtroende för mig. Jag har en förmåga att slå hårt på mig själv när jag gör misstag och ser mig absolut som en presterande person. Jag försöker jobba på att inte alltid vara så duktig men det är svårt. Jag kommer i alla fall planera in mer tid för eftertanke.

Jag tror att då jag lever med en fysisk funktionsvariation är jag van att alltid behöva bevisa någonting. Dessutom växer man upp i ett system som hela tiden syftar till att förbättra ens person. Det är hjälpmedel och sjukgymnastik, operationer och ortoser. Jag hade föräldrar som jag tycker gav mig ett skydd från den medicinska expertisen men likväl är jag färgad av att jag alltid kan bli bättre.

Ytterligare ett led i det ständiga förbättringsarbetet är att vi lever stor del av våra liv i sociala forum. Där lägger man ut små ögonblicksbilder av lycka. Man berättar om sociala event och resor. Själv kan jag vara ärlig och säga att jag periodvis känner mig ganska ensam. Oftast är det en självvald ensamhet, jag trivs i mitt eget sällskap och njuter av typiska ensamaktiviteter som att läsa och skriva. Men, när högtiderna kommer känns det som att stressen ökar. Julen är ok att fira bara familjen, men nyår? Fy! DÅ ska man ju gå på stora fester och hänga med minst trettio nära vänner. Det händer aldrig. Orken räcker inte till. Blir ett pladdrigt och ostrukturerat inlägg men jag tror att det i grund och botten handlar om att jag längtar oändligt efter flera dagars sammanhängande ledighet efter en tuff höst.

Kommentera

Publiceras ej