SÅ var julen över för den här gången. Mysigt men också en stress över att alla ska vara glada, lyckliga och aktiva. HELA tiden. Jag fick ett smärre bryt på Johnny när han var inne på tredje dagen av tv-tittande. Sen tänkte jag på scenen i Emil där han går på marknad. Han köper där ofantliga mängder sockerdricka och läxas sedan upp av sin pappa för att han köper så mycket onödigt. Emil svarar: ”När jag inte har pengar kan jag inte köpa sockerdricka. När jag har pengar får jag inte köpa sockerdricka. När i hundan ska jag dricke sockerdricka då?!”. Kanske är det så med slappandet också? När det är vardag så hinner vi inte slappa och när vi har tid ”får vi inte slappa” för då måste vi hinna myyyysa. Säg det med falsetton och hyperventilera. Tindra med ögonen nu ungar! Jag kan ibland ifrågasätta varför jag har Luther så närvarande i mitt liv. Kanske något att göra upp med under 2016?

Annars har jag faktiskt känt mig lite besviken. Alla de som gärna hör av sig när de behöver hjälp eller när vi bjuder på mat. Var finns ni i vanliga fall? Klart att det finns undantag men jag känner mig ibland lite bortglömd samtidigt som jag förstår att det kan bli så. Barnen tar mycket tid och Filip är inte direkt lugn men det kommer ju inte alltid att vara så. Jag hoppas att några finns kvar. Men visst kan jag bli avundsjuk på dem som med självklarhet har någon att fira nyår med eller bara ta en snabb fika.

1 kommentarer

Camilla W

30 Dec 2015 22:42

Synd att vi bor långt ifrån varandra, för jag hade gärna tagit en snabb fika. Känner igen det där att det inte är det lättaste med små barn. Men vi finns kvar! :)

Svar: Skönt att höra! Både att ni finns kvar och att du känner igen dig.
Ulrika

Kommentera

Publiceras ej