Klumpeduns

Periodvis kan det kännas som att jag tappat min kompass. Jag hade på sätt och vis en tydligare bild av vem jag var och vart jag var på väg när jag var 20 år. Då skulle jag bli kulturtant med långa kjolar, katter och många vänner som jag hade intellektuella samtal med. Nu anpassar jag mig mest till alla andra. Kjolarna och kulturen stämmer men annars, nja. Jag har blivit en kameleont och jag är inte säker på att det är så lyckat. Tack och lov går det ju att ändra på. Jag försöker nu att inte vara så snabb på att svara på saker, varken tacka ja eller nej. Jag behöver lite tid att känna efter först. Får se om det är en strategi som ger resultat.