Tiden är verkligen ett märkligt fenomen. Jag tycker sällan att jag är helt avslappnad. Tankarna på nästa måltid, presenter att ordna. telefonsamtal att ringa snurrar ofta i mitt huvud. Jag upplever inte att de snurrar lika mycket i mäns huvud... Naturligtvis kan man inte generalisera, men på det hela taget är detta min upplevelse. Jag minns fortfarande när jag läste boken "Projektledaren som sa upp sig". Den gav mig en aha upplevelse gällande detta tema och rekommenderas varmt. Nu är det lätt att tro att jag lever med en slashas som inte gör något här hemma. Så är inte fallet. Vi har helt enkelt olika inställning. Om barnen får en sen lunch sätter jag någon form av likhetstecken mellan sen lunch = Dålig mor. Så skulle aldrig J göra. Han skulle konstatera att i dag blev lunchen något sen, inget annat. Det är intressant.

Julen har varit bra. Vi har varit ganska mycket själva i vår lilla familj vilket både är skönt och lite stressande. Jag upplevde att vi hade ett rikt umgänge när vi bodde i sthlm. Det är inte riktigt lika rikt härnere. Även om jag trivs här kan jag känna mig lite frustrerad över att jag lät andras åsikter om huruvida man kan uppfostra barn i sthlm eller ej, styra såpass mycket. Det finns ju uppenbarligen barn som är uppväxta där... 

Nä nu ska jag sluta svamla och ta tag i min 7 meter långa att göra lista. Hoppas ni alla två läsare av denna blogg får ett riktigt gott nytt år! 

Kommentera

Publiceras ej