Det där med kommunikation är aldrig enkelt. Det som är självklart för dig är inte alltid självklart för mig... Lösningen är väl att prata, prata, prata och LYSSNA. Bekräfta att den du har framför dig är viktig genom att fråga vidare. Det kräver tid... En av mina favoriter pastorn Tomas Sjögren skrev i en av sina böcker om närvaro i ögonblicket. Det låter så enkelt men är så svårt. Jag försöker omsätta det i praktiken varje dag men misslyckas ofta. Att inte låta tankarna vandra iväg på kvällens middagsmat när Joel för 7:e gången vill sjunga Bamse. Att inte stänga öronen när Johnny för 4:e gången pratar om fotboll. Slut på djupa tankar för idag :)
Jag har ju pratat om familjen Wirén ganska friskt på min blogg. De har nu äntligen fått sin efterlängtade Wilma. Hon dök upp på midsommarafton. Tydligen gick förlossningen oehört snabbt. Har inte pratat med Hanna än men det ska jag väl göra så småningom. Vill ge dem lite tid. Alla vill ju komma och titta när man väl är hemma från BB.
Mormor är här och hjälper till med barnen. Hon har tagit Moa två nätter och jag börjar äntligen känna mig mänsklig igen. Maken har också hjälpt till och bokat in mig och Joel hos farmor och farfar så att jag ska få sova en HEL natt. Jag vet att det varit mycket tjat om sömn men att inte få sova är vidrigt. Ingenting känns kul och alla är dumma. Jag själv känner mig korkad. Kan med nöd o näppe ta mig igenom dagstidningen och förstå vad som står där. Jag är van vid att kunna lita på mitt intellekt. (Hur stavas det egentligen?). Men det finns ju ett liv efter småbarnsåren. :) Johnny och jag ska åka till "The Big Apple" i höst. Ser mycket fram emot det. Ska bli skönt att komma iväg och vara lite vuxen. Dessutom har Johnny och jag rest väldigt lite tillsammans. Jag tror att vi verkligen behöver det. Han har lovat följa med på Metropolitan Museum of Art och jag ska gå på någon sportarena... Vi är inte så lika där. Men något rätt har vi väl gjort. Vi har hängt ihop 8 år och har två härliga barn!
Jag har ju pratat om familjen Wirén ganska friskt på min blogg. De har nu äntligen fått sin efterlängtade Wilma. Hon dök upp på midsommarafton. Tydligen gick förlossningen oehört snabbt. Har inte pratat med Hanna än men det ska jag väl göra så småningom. Vill ge dem lite tid. Alla vill ju komma och titta när man väl är hemma från BB.
Mormor är här och hjälper till med barnen. Hon har tagit Moa två nätter och jag börjar äntligen känna mig mänsklig igen. Maken har också hjälpt till och bokat in mig och Joel hos farmor och farfar så att jag ska få sova en HEL natt. Jag vet att det varit mycket tjat om sömn men att inte få sova är vidrigt. Ingenting känns kul och alla är dumma. Jag själv känner mig korkad. Kan med nöd o näppe ta mig igenom dagstidningen och förstå vad som står där. Jag är van vid att kunna lita på mitt intellekt. (Hur stavas det egentligen?). Men det finns ju ett liv efter småbarnsåren. :) Johnny och jag ska åka till "The Big Apple" i höst. Ser mycket fram emot det. Ska bli skönt att komma iväg och vara lite vuxen. Dessutom har Johnny och jag rest väldigt lite tillsammans. Jag tror att vi verkligen behöver det. Han har lovat följa med på Metropolitan Museum of Art och jag ska gå på någon sportarena... Vi är inte så lika där. Men något rätt har vi väl gjort. Vi har hängt ihop 8 år och har två härliga barn!
2 kommentarer
Putte, Hanna & Wilma
27 Jun 2007 15:41
New York, ja dit kan man ju tänka sig att åka, dock kommer vi att åka till Tahiland igen, helt underbart tycker jag, människor, klimat, valutan ja allt, allt e så enketl, det finns inget som man inte kan lösa.
Camilla
27 Jun 2007 16:17
Skönt att höra att du börjar låta piggare. Förstår att man blir galen om man inte får sova, jag skulle bli helt vansinnig. Kommer jag att överleva småbarnsåren??
Häftigt att ni ska åka till New York! Kul med resor!
...och det är klart att ni har gjort något rätt! =)
Kram!
Kommentera